Idag kom tre delegater från US embassy på besök. De ställde frågor om boardern, situationen för folket oss som arbetat här och så gjorde vi, på deras förfrågan, ett besök på IDP campen. Vi har tre stycken. Två ligger strax utanför Anse a Pitre och det tredje i bergen.

Vi åkte med till två av dem tillsammans med lokal polis. Vi brukar göra patruller dit flera gånger i veckan. Det är hör och häpna inte så att det funnits nödvändighet med refugeecampsen som det kan låta. I grunden var det tänkt att folk som bodde där skulle få hjälp med den sociala situationen och annan info ges att de givits möjlighet att bo längre in i Anse a Pitre men att folk vill stanna. Även de som bor mitt i Anse a Pitre flyttar dit i tron att de förr eller senare kommer få hjälp. De flesta tongångarna ger vid handen att de bor och flyttar in ”frivilligt”. Och det skulle kunna stämma för jag har sett saker märkligare än så. Men det är svårt att förstå.

Glada miner trots hetta och primitivt boende

Folk är glada och skojsamma och väldigt vänliga trots levernet här. Det får en och vakna till ordentligt och fundera. Hur mycket eller rättare sagt VAD behöver vi för och känna oss lyckliga…?

Det är som i en gryta stekhett därute. Lägger upp några bilder så ni får se.

Möttes av dessa små

Besök som sätter avtryck…