Jag har precis slutat kvällspasset och kört till huset. När det är mörkt förändras hela miljön för det finns ingen elektricitet. Det känns igen sedan Kongo men faktiskt känns det som det var mörkare där. Jag släppte av en fransktalande kollega som jag ska hämta imorgon till nästa kvällsskift. La en markör på maps.me. Men det som är än viktigare är att komma ihåg som nu, böjda skylten med texten Tropicana jardin och efter bensinstationen på vänster sida. Gatunamn är meningslöst. Jag kunde knappt hitta hem. Och vem ska hjälpa mig när jag är lost. Jo jag?. Well jag lyckades köra helt fanders när jag skjutsade hem en tysk kollega som hade sin sista arbetsdag idag efter ett års mission. Det är en stor dag för mig sa han. Det förstår jag. Han sa sig inte sakna något och tyckte det skulle bli skönt och lägga uniformen. Han, liksom jag, har civil tjänst hemma. Nåväl, han körde en ”short cut, som egentligen inte var kortare väg men hade färre bumpar.

Jag har inte kört den vägen innan. De facto är jag som en nykomling på vägarna i PAP. Och Port au Prince är stort. Rue 15:e octobre är den jag kan för det är huvudvägen sedan blir det lite svårare… Jag tänkte jag försöker samma väg tillbaka. Vad kan bli fel…? Allt! Jag lyckade komma en gata ner (tro mig det är lätt gjort) och sen.. Det blev himla brant. Plötsligt var jag ifrån den asfalterade vägen. Det blev bumpiga vägar, smalnande, gick inte och köra om bilen framför. Jag började få blickar från folk på gatan. Ok här brukar inte UN bilar köra. H-lvete se lugn ut som ingenting har hänt, läget under kontroll (hmm vit kvinna ensam i en FN bil på småvägarna). Jag försökte kolla in maps.me men i dessa lägena är det hopplöst. Jag försökte snurra kompassen rätt i huvudet men ”vägarna” styr. De är små avsmalnande och väldigt många. Det känns som man sitter i en rävsax. Jag tänkte bara trassla dig ur detta innan det mörknar för då kommer det bli riktigt körigt. Så glad jag blev när jag såg en asfalterad gata. Jag fick helt klart upp hoppet och när jag svängde höger kände jag igen en skylt som jag menorerat på vägen till tyskens hus. Jag fick viss flash från min galna debutkörning i mörkret i Kongo. Men den gången var det en bra mycket värre situation. Jag kommer ihåg det så väl. Jag hade tandvärk och skulle ”bara” köra till affären som låg nära huset jag bodde i. Jag lånade bilen av grannrumänen och gav mig ut. Vad jag inte betänkte just då var hur annorlunda allt såg ut i mörkret eftersom det blir just kolmörkt, endast elden på gatan brinner här och var. Färgerna försvinner och man måste känna till hålen i marken för att inte trilla ner med bilen. Den resan glömmer jag aldrig! Så nu fick jag per automatik viss frossbrytnibg. Men samtidigt så vet jag att jag kan. Bara och bita ihop, köra på och lösa uppgiften på någon vänster. Man måste lita på sin egen förmåga. Det går liksom inte och bryta ihop. Ingen kan hjälpa dig mer än du själv. Det är en lärdom som inte kan bli tydligare än i sådana här situationer.

Idag jobbade jag kväll för att min tyskkollega skulle lära mig hur och skriva rapporten till FN. Det är så mycket info på en gång att allt bara snurrar runt i huvudet och jag har exploderande huvudvärk. Det beror iofs också på att det är väldigt dåligt med AC där vi bor. Det är lite (läs mycket) av en besvikelse och med tanke på att hyran är väldigt hög hade jag förväntat mig betydligt bättre. Jag tror vi haft AC ca sex-åtra timmar sammanlagt sedan vi flyttade in i lördags. Ingen under natten som gick och inte under hela förmiddagen vilket gör att man lätt hamnar på minus. Kroppen behöver kylas ner emellanåt.

Fokus CTO. Jag kommer få jobba hårt fram till dess det vet jag. Jag fick frågan från chefen på whatsapp ikväll hur jag lärt mig rapporten. Han lät mig också veta att han förväntar sig att jag ska kunna det helt och hållet väldigt snart. Det är särskilt för jag har CTO snart. Det statuerades exempel igår, någon fick sig en rejäl avhyvling då någon gjort fel och det vill jag helst slippa vara med om.. Snacka om taskig stämning.

Nu ska jag nanna och drömma fina drömmar eller helst bara sova hårt. Ett halvt avsnitt av Californication blir det nog. Midnatt här nu.