Vi landade efter lite traffickjam såklart vi är ju i PAP, och fick ta en alternativ väg. Det blev en kort fika med några svenskar. Försökte justera mitt bälte igen men det är hopplöst sönder. Det fäster inte. Och jag vill inte ha det stora varma bältet. Kör hellre civilstuket. Mer anpassat och behändigt för tropisk värme. Vi är inget swatteam direkt. Vi kör monitoring.
Mådde illa efter och suttit i baksätet hela vägen. Kollegorna, sydamerikanerna från Anse A Pitre är fast i trafiken så nära men ändå så långt härifrån. Hann iaf med och äta lunch och ett besök på PX…
Kollegorna ville eller åtminstone en ville vi skulle ut med alla grejorna dvs två bilar fulla ut på marken så de kunde vända om till Jacmel. Jag sa bestämt nej och sedan tog jag en dust på franska och fick sätta på en ytterst bestämd min. Han muttrade och surade men gick iväg.
Våra kollegor var fast i trafikstockning. Sedan var det en lastbil som vält och endast en ”fil” öppen. Nu har de ätit. Vi har lastat över allt i de andra bilarna. Det är oerhört varmt och svettigt och vi är sena. Men inget och göra åt. Vår Nigeriska kollega har lastat in både parabol, styckad get och ett dussin ägg en fruktansvärd massa andra saker. Helt makalöst. Nu står vi på transport och försöker få barcodes så vi kan tanka framöver. Det är mycket fixande och transporterande. Det ska vara en dj-kla resa med vägen till AAP (Anse A Pitre). Får man möte måste någon backa hela bägen och det är stup!??? Jag vill bara söva ner mig. Ingen återvändo nu.