Jag sitter utanför min dörr i det compound jag bor. Det är en för Haiti, ljummen söndagskväll. Det känns lugnt och sitta här. Faktiskt kopplar jag av en stund. Kanske beror det på att jag har en kyld Heineken i handen, getterna bräker, fåglar kvittrar, vakten sjunger med lågmäld stämma och det hörs musik, rörelser och bilar utanför. Det är alltså precis som det brukar. Fast ju nu då lite lugnare. Där jag jobbar är en hård och mycket stressfull avdelning. Vi behöver både fransk och engelskspråkiga. Vi har brist på personal och bilar och tja då kan ni tänka. Vi hade faktiskt hyfsat med bilar tidigare för och vara här men en är inlämnad och ska fixas sedan ska cheferna ha egna bilar och då det är brist är de chefer på andra ställen och någon går in för dem och är chefer och ska ha egen bil och där tog det slut.

Jag har handover på den bil som idag inte ville starta från mitt jobb. Batteriet kasst. Jag fick höra av behörig enhet att jag måste lämna in bilen på måndag då den gått för långt utan och bli servad, därav piper apparaten vi drar våra körkort i konstant, kalibrering behövs. Men bilen har inte lämnats in då ingen annan bil finns och nu kreverade alltså batteriet. Jösses om ni anar vilka turer detta är. På hemvägen fick jag kollegan att stanna vid Bellmart, supermarket, så jag fick köpa smör och diverse efter jag kom tillbaka från min ledighet. Jag köpte en helt ny gallon, stor butelj med vatten även om jag hade två hemma och fylla på med. Strunt samma bara jag fick vatten. Vatten är a och o. Utan vatten ajöss på alla dess vis. Det är absolut det viktigaste vi har och mest värdefulla. Här spolas inte med kranar i onödan. Visst jag badar hemma men i övrigt snålar jag runt på vatten. Vatten är GULD! I Sverige borde vi tänka mer på det, ja i övriga världen också. Vissa länder är redan smärtsamt påminda om detta för att de helt enkelt inte finns andra möjligheter. Jag önskar att vi alla tänkte mer på det. Köp inte vatten på flaska. Ta en och fyll på hemma. Vi har det så bra. Att vatten som spolas i toaletter renas så pass att man kan dricka direkt från toan (om man nu har såna böjelser) är väl ändå ganska onödigt. Ja jag vet att jag tjatar om detta.:-)

Jag vill bara understryka att tänka på att värna om det vi har. Ifrågasätta mer varför plast ligget i plast och sedan ytterligare förpackningar. Var ska detta sluta? Vill vi ha det så varmt på vår planet? Här eldas soporna upp. Det brinner överallt när man kör när det är mörkt. Ibland mer eller mindre kör man genom stora eldhärdar. Det är en syn som känns igen från Kongo så inget nytt under solen. Sedan kommer några hål som våra stora bilar håller på att ramla ner i på vägen. Lukten är särskild och människorna syns knappt i skenet från lamporna på bilen. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Bara köra på och hålla sig till de kännetecken man har. Man måste ha kännetecken från dagsljuset men särskilt i mörkret för då ser allting helt annorlunda ut. Och särskilt det syns ingenting alls eftersom det inte finns el. Det är speciellt och visst är det spännande. Det går inte och säga annat.

Jag tycker om klimatet. När jag kom tillbaka så försökte jag dricka på bra och la i mycket resorb men det känns redan som jag acklimatiserat mig till väderleken igen. Svettades ordentligt första dagarna men nu är det bättre. Det gäller bara och tänka till. Har jag varit på toa idag? Hur många gånger? Hur såg det ut? Där har man kvittensen.

Jag fick tillbaka mitt försenade bagage igår. Jippi! Det var som julafton. Åkte till cargon och hoppades att mannen från AA American Airline hade rätt att det fanns där. Jamen han sa ju det. Fast det vet man aldrig. När jag såg min väldigt rosa väska blev jag själaglad. Varför så rosa väska? För att allt annat är blått, blått, blått i uniformsväg eller beige. Mitt privata jag får alltså bli rosa. Jag har en rosa vattenflaska (den kan knappast någon ta), väska osv. Jag hade så stressigt för skulle jobba sedan och hade åkt med en annan kollega genom en annan kollega så fick bara köra ”hem” och dumpa väskan. Den kändes tung iaf. Och varför skulle någon bemöda sig med att lägga sten däri. En kollega var så brydd så när han kom till nattpasset att det första han sa var. Kolla ditt bagage Tutti om något saknas måste du åka dit inom första timmen imorgon bitti. Naw att han varit så brydd över det. Jag var mer cool. Men det måste erkännas att det var med barnslig förtjusning som jag öppnade min väska och såg vad som fanns däri. Jag kände doften av teet som jag köpt på Maddrix i Hässleholm tillsammans med min älskade son. Det doftade underbart från väskans innehåll. Det kändes som julafton och jag lyfte nöjt på sakerna och jodå det var bra grejor jag fått med. Sömnen inatt blev därför kortare. Inte kan man väl sova efter julafton? Det är inte alla julaftnar som varit så bra i mitt liv. Men denna var en. Faktum är jag älskar julafton. Inte för att få utan och ge. Men här blev jag lycklig av att få en gåva och känna lycka i det. Det som är hemma känns fint och rent på något vis. Himmel det låter och är ju väldigt materiellt. Men det är känslan som är den fina. Jag kan lika gärna sätta på en pod t ex Värvet och känna samma känsla. Lyssna på svenska nyheter på radion eller ibland se på SVT eller TV4. Det är inte klokt vilken patriot man blir.

Men vi är alla likadana här oavsett ursprung, Bangladesh, Canada eller från Norge. Stolta över vårt ursprung. Vi delar kunskap om våra olika traditioner och senast igårkväll sattt vi och pratade årstider. Mycket kretsar kring väder och vind. Har Sverige is. Mjae det heter snö. Just det ja. Och prata väder det är ju svenskt!:-) De har fyra säsonger i Madagaskar men ingen snö. Så kallt blir det inte. Det är bara i filmer därifrån. De kan dock ha ordentligt varmt! När det är som varmast ungefär 45-50 grader och då jobbar inte folk. De gör det de behöver tidigt på morgonen vid femtiden och sedan får det vara så med resten. Om de är på jobbet går det sakta och folk måste hålla sig inomhus.

Min kollega ville och var nästan på väg till Sverige en gång men sedan blev det ändrade planer. Jag visade bild på en kollega jag jobbade med i Kongo som också är från Madagaskar. Han kände igenom honom och genast blev frågan om vilken grad han har. Där skiljer vi oss åt från många andra länder. I Sverige mer eller mindre skiter vi i rank och grader. Å andra sidan är inte militären det största heller. Men i många länder har det STOR betydelse särskilt om det är militär bakgrund. Intressant. Jag kunde inte låta bli och skratta lite för mig själv. Så himla typiskt. Jag fick förstora bilden så han kunde räkna stjärnor. Mina stjärnor finns på himmelen eller som förebilder.

Det är härligt och spännande med olikheter. Jag börjar så smått börja lära känna mina kollegor i gruppen. En är från Rwanda. Han berättade förresten något ”kul” igår kväll. Sverige tillsammans med England tror jag det var har hjälpt Rwanda igång med hela sin polisverksamhet. Kollegan berättade glatt om det och jag måste säga… jag kände mig så stolt över att vara svensk. Han berättade att i fem år stöttade och betalade Sverige för allt inom polisväsendet i Rwanda och idag är de självständiga. Jag tycker sådant är mäktigt att höra. Vi står där poliser båda två och har en stark samhörighet. Jag har dessutom varit i Rwanda så vi kunde prata lite om hur där är osv. Jag tycker väldigt mycket om stunder som sådana igår. Ibland får man inte den direkta responsen ute i samhället som nu när jag är i PAP. Men ändå finns känslan av samhörighet med alla världens hörn. Vi vill alla samma sak. Vi är här kanske av lite olika skäl. Det är alltid personligt vad man har som drivkraft även om hjälpa i egenskap av polis är drivkraften om än här i en mycket större organisation. Men vi är där, vi är här tillsammans. När vi sitter i bilen och tråcklar oss fram i trafiken pratar vi, skrattar, förundras och skillnaderna emellan känns väldigt små på linjalen. Det har såklart också varit många missionärer och kyrkor har byggts. i Rwanda. Tydligen finns det särskilt en som han hade något namn, vilket jag tyvärr glömt. Den har Sverige byggt berättade han med ett leende.

Sådant tas med i hjärtat. Det finns många ups och minst lika många downs här om inte fler. Men det är ju så det är. Annars hade vi helt enkelt inte varit i Haiti och arbetat. Fantastiskt fint det låter med musiken i bakgrunden. Jag önskar ni hade hört. Å andra sidan börjar det mullra så kanske åska på gång. Nu börjar det regna dags och gå in. Ojdå där kom första blixten. En sådan kväll alltså.

Nu fick jag allt komma ikapp och skriva av mig. Tack för var och en som det gav något.