IMG_1110

Vi besökte ett commissariat uppe i bergen någonstans utanför Jacmel. Det var dags för månadsrapport och situatonen med brottsligheten och ordningen checkades av. Jag satt och läste upp olika brott (på franska såklart) och sedan fyllde jag i antal om det fanns. Polisen där hade en motorcykel att ta sig fram med. Den funkade ibland.

Polisens färdmedel

Under tiden vi hade genomgång kastade vår lokala polis, som följde med oss, någon form av ”tärningar” brickor som small högt tillsammans med en annan.

Haitisk innebandy?

Jag fick ett eller tog ett moment däruppe och titta ut mot bergen och hörde barnen sjunga. Det är vackert, så fint och skulle kunna vara så fantastiskt och ändå känns det samtidigt tungt och sorgligt. Jag önskar människorna fick det lättare och leva. Fast stunder som denna är så värdefull. Det finns hopp och barnen är framtiden.